Dopaminkickar, näthandel, snabba trender och låga priser – det har sällan varit så lätt och så lockande att göra fel. För visst förstår de flesta av oss att detta inte är hållbart. Men det är inte lätt att göra rätt även om vi egentligen vill.
av: yvonne gull
Textilindustrin står idag för omkring tio procent av de globala koldioxidutsläppen. Och sätter vi det i relation till att vi enligt Naturvårdsverket år 2021 köpte 15 kilo kläder per person och år, samtidigt som vi slängde åtta kilo är det lätt att se att ett förändrat beteende här kan bidra till klimatmålen för 2030. Den 1 juni i år antog EU en strategi för hållbara och cirkulära textilier. En strategi med målet att påverka på flera plan, i skrivelsen lyfter man fram mänskliga rättigheter, miljö och klimatförändringar – frågor som alla hänger samman.
Hållbart mode är något som engagerar och nyligen checkade MissVEGO in på ett event i samband med den allra första upplagan av Slow Fashion Week, SLFW. Ett arrangemang med målet att skapa en mötesplats för dem som vill förändra dagens modekonsumtion och bidra till en hållbar modeindustri. Bakom SLFW står kommunikationsbyrån Green Communications som samlar och marknadsför flera av landets stora influencers med hållbarhetsfokus, green-influencers, som Maria Ingels, grundare av både företaget och konceptet SLFW kallar dem. Vi är nu här för ett panelsamtal med Alice Bah Kuhnke, EU parlamentariker för Miljöpartiet, och Sara Olsson, hållbarhetsinfluencern @hallbarasara, som modereras av Filippa Nielsen, den färgstarka modeinspiratören
@fairfashionistafilippa.
Med modet i fokus
De tre är alla starka profiler, inspiratörer och ambassadörer när det kommer till bland annat hållbart mode. Alice Bah Kuhnke har idag huvudrollen i och med sin roll som Europaparlamentariker och i sammanhanget att hon varit med och skrivit den nu antagna EU strategin för hållbara och cirkulära textilier. Ett viktigt dokument:
– Faller våra ekosystem, faller också vi!
Strategin för hållbara och cirkulära textilier är omfattande och går att läsa på nätet. Här lyfts syftet med strategin som bland annat innefattar ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa, fokus på den biologiska mångfalden och en strategi för plast i en cirkulär ekonomi.
Anledningarna till behovet av strategin lyfts också fram. Centralt är att textilproduktionen ökat samtidigt som klädernas livslängd förkortats. Den globala konsumtionen av kläder och skor förväntas öka med 63 procent, från dagens 62 miljoner ton till 102 miljoner ton fram till år 2030. I sammanhanget bör det framhållas att hushållens utgifter för kläder ökat, samtidigt som priserna på kläder gått ner med mer än 30 procent mellan åren 1996–2018.
Brott och straff
Att få fakta presenterad så här rätt upp och ner är svårt att värja sig emot. Härefter följer unionens strategi i 92 punkter, och behovet definieras så här:
”Europaparlamentet erkänner att det är viktigt att snabbt se till att de textilprodukter som släpps ut på EU-marknaden är långlivade, återanvändbara, reparerbara, återvinningsbara, i stor utsträckning tillverkas av återvunna fibrer och är fria från farliga ämnen. Parlamentet understryker att textilprodukter bör tillverkas på ett sätt som respekterar mänskliga och sociala rättigheter, miljön och djurskyddet.”
Till dessa strategier är ord som välkomnar, betonar och erkänner, uttrycker, understryker och begär inskrivna. Och det är här Alice Bah Kuhnke blir arg:
– När jag läser texten hör jag bara alla kompromisser vi varit tvungna att skiva in. Jag hade velat få in förbud, krav på att textilierna ska vara återvinningsbara och straff om inte kraven uppfylls, säger hon med eftertryck.
Anledningen härtill ser hon i att det är för många företag som tjänar för mycket pengar. Själv har hon ett imponerande brett perspektiv inom området. Från möten med fackföreningar på fabriker i Pakistan till möten med flertalet VD på de stora modeföretagen. Det brukar sägas:
”Money talks, bullshit walks.”
Vi läser vidare i strategin om hur målen ska uppnås, det handlar om:
”Att hjälpa konsumenterna att överge snabbmode och den höga konsumtionen av kläder och få dem att göra välgrundade, ansvarsfulla och hållbara textilval. Parlamentet understryker att en förbättrad hållbarhet för textilier, såsom ökad livslängd för dem, har en betydande inverkan på miljön och skapar samtidigt möjligheter till kostnadsbesparingar för konsumenterna.”
En jämställdhetsfråga
En central del här handlar om fast fashion, kläder producerade på billigaste möjliga vis utan hänsyn tagen till vare sig anställda eller miljö. Dokumentären om kinesiska Shein, som idag är världens största mode-bolag, har fått många att ifrågasätta inte bara de ohållbart billiga priserna och den aggressiva marknadsföringen utan framför allt arbetsvillkoren för de som arbetar i fabrikerna och miljöaspekterna härav.
Bilder hur barnen leker i vattenpölar som är färgade av säsongens färger har nog de flesta av oss sett på nätet. Att majoriteten av arbetarna, 85 procent, är kvinnor gör detta även till en jämställdhetsfråga. Ett faktum som inte kom med i skrivelsen, och som enligt Alice Bah Khunke är ett sätt att förminska betydelsen.
Nya förhållningssätt
Som hållbarhets-influencer lyfter Sara Olsson fram behovet av att ta makten över vad vi redan har i vår garderob. Att sy om är bara exempelvis ett bra sätt att förnya ett plagg. Men mycket handlar om att hitta nya förhållningssätt. Att i stället för att köpa ett nytt överkast i säsongens färg välja att använda något ärvt eller något vi hittar i second hand-butiken. Sara Olsson menar att det finns något speciellt med att omge sig med saker som har en historia och ett sammanhang. Fjärran från fast fashion.
– Det här är du så fin i, så kul att du har de här kläderna igen, säger hon och visar sin poäng att uppmärksamma någon som faktiskt valt samma kläder än en gång.
Vi behöver förändra vårt sätt att se på både oss själva och vår garderob. Det går ju inte att säga emot att det är ju toppen att välja de där kläderna vi är så fina i och bära dem igen och igen. Var endaste plagg vi bär har en miljöpåverkan, och att den blir mindre ju fler gånger vi bär ett plagg är en enkel ekvation att ta till sig. Alla vi som fyllt upp lokalen på Sergelgatan mitt i Stockholm är redan med på tåget och förstå i alla fall delvis vad det handlar om.
Men vi har en ny generation att försöka förmedla detta till. Alice Bah Khunke har själv tre döttrar och berättar att hon dagligen möts av önskemål om att köpa de där ”billiga” kläderna som alla andra har. TikTok har blivit en av de ledande plattformarna där konsumtionshetsen triggas. Så oavsett våra egna insikter är behovet av att sprida kunskap idag viktigare än någonsin. De nya reglerna har målet att göra det enklare för oss att välja rätt, om vi nu bara vänder blicken upp från skärmen och undviker att slentrianmässigt trycka på den där köpa-knappen. Vi har allt att vinna.
Några utvalda i siffror gällande läget inom EU:
7–8 gånger använder vi varje klädesplagg
11 kilo textil, kasserar vi/person/år
67 procent av våra kläder är tillverkade av syntetfibrer
73 procent av våra kläder är importerade
81 procent av textilkonsumtionen är kläder
92 miljoner ton textilavfall kasserar i världen varje år
3 snabba med Maria Ingels Carlsson VD och grundare av Green Communication och SLFW.
Hur kom du på idén till SLFW?
– Jag var trött på att så få var engagerade i frågan om hur mycket utsläpp fast fashion genererar. Vi är mitt i en klimatkris och kan inte vänta, vi behöver ställa om nu.
Några saker du var extra nöjd med & stolt över?
– Jag är stolt över allas engagemang och hårda jobb som fick SLFW att fungera, och gav alla som kämpar ute i landet en arena att synas på. Jag är också stolt över alla talare och designers som lagt sin tid och engagemang på att medverka. Vi har även fått fin uppmärksamhet från media, människor och sociala medier. Jag hoppas att vi kunnat inspirera fler till att sakta ner sin konsumtion.
Kommer vi se en fortsättning på SLFW?
– Ja. Vi får återkomma om när och i vilken omfattning.
Mer om SLFW, Slow Fashion Week:
www.slowfashionweek.se
@slowfashionweeksthlm
Här hittar du EU strategin för hållbara och cirkulära textilier:
www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2023-0215_SV.html
